En twittrande kejsare
Sanningen, säger de retoriska populisterna i talarstolen, är dold för massorna. Det är eliten och elitens knähundar inom media som ser till att ingen ska få se världen som den är. Eliten har placerat alla medborgare med ryggen mot grottans öppning, dundrar populisten. Allt vanliga människor ser är suddiga skuggor av verkligheten. Och vanliga människor det är alla de som känner sig förbigångna, förfördelade och utstötta. Många känner igen sig. Direktörerna tjänar ohyggligt mycket mer. Sjukvårdsköerna är oändligt långa. Någon borde göra något.
Vad populisten egentligen säger – utan att säga det - är att de är smartare än vanliga människor, ty endast de kan förklara hur maktens spegelbild är förvrängd. Endast populisten känner till Platons sanningar. Denna inbyggda och väl dolda elitism hos populister, döljs av inkännande retorik. Vi är ett favoritpronomen. Den lilla människan som uttryck är ett obligatorium. Och alla meningar måste innehålla något av orden aldrig, alltid, ingen eller alla. Det personliga löftet från populisterna om att de ser alla och allas behov är avgörande. Det gör populisterna till gudar i människogestalt, bara snäppet bättre, för de vandrar sida vid sida med oss i denna jämmerdal. Tror vi.
Det faktiska budskapet om populisternas maktbegär tycks inte nå fram till åhörarna. Vi hoppas allra mest på underverk. Vi ser och hör den personliga frälsargestalten. Men det som utlovas är inte ett underverk med fem kornbröd och två fiskar som multipliceras gudomligt så att det räcker till alla. Det är ett underverk där ett fåtal får både bröd och fisk. Några får bara fisk. Ytterligare andra får bara bröd. De flesta får ingenting alls.
Jag vill också att världens ekonomiska orättvisor får en lösning. Jag önskar att vi omgående kunde hitta miljövänliga energikällor. Jag vill att världens läkemedelsföretag gratis distribuerar bromsmediciner mot AIDS till hela världen. Det är önskedrömmar. Jag tror inte att en ensam ledare kan åstadkomma sådana förändringar utan envälde. Jag tror att en ledare först och främst måste lita på att människor har förmågan att vara sina egna subjekt. Men populister ser vanliga människor som objekt och undersåtar. De röstfiskar med enkla lösningar som bete.
Vulgaritet och lögn som retoriska verktyg skapar svängrum. Världen har baxnat över Donald Trumps förolämpningar och uppenbara lögner. Men genom sitt halsstarriga beteende och sitt skymfande har han skapat sig ett gigantiskt retoriskt och politiskt svängrum. Han kan säga vad han vill och tänka högt om vad han vill och twittra vad han vill. På traditionellt amerikanskt manér har han flyttat gränserna för det kända och acceptabla längre västerut. Allt som är just hitom en avskyvärd förolämpning kan hädanefter sägas vara en komplimang. Allt som är bara lite mindre än en ren lögn, måste vara en sanning. Och alla som är utanför Trumps mentala territorium är hatiska vildar utan mänskliga rättigheter.
Donald Trump lovar genast efter att han blivit republikanernas presidentkandidat att skydda alla i HBTQ-gruppen mot det han kallar en hatisk, utländsk ideologi. Det råder inget tvivel om att han menar islam. Han tillhör den goda kristna majoriteten. Och i den onda muslimska minoriteten finns inte utrymme för att se individer och olika åsikter. Trump vurmar inte för HBTQ-gruppen. Trump är ute efter att skuldbelägga muslimer och kunna stänga USA:s gränser. Han säger sig ha omsorg om det amerikanska för att kunna använda den ena gruppen som tillhygge mot den andra. HBTQ som basebollträ i debatten. Och andra använder samma ord för att värna det svenska, det franska, det turkiska.
Det är retorikens makt. Det är en retorik som alltid pekar ut och exkluderar. Det är en retorik som är lika vulgär som trollen på nätet som angriper, hatar och hotar. Du som lyssnar är med eller mot. Ingen eftertanke. Inget ifrågasättande. Det räcker att populisten säger sig vara den enda som säger sanningen för att göra alla andra runtomkring till lögnare. Jag hade varit tacksam om kejsaren bara varit naken. Det som oroar mig är att kejsaren är en naken, oupplyst despot.
Det är en kejsare som twittrar ”Håll käften, jag ska döda dig din jävel!” för att hota den som säger emot. Det är en kejsare som alltid först går över gränsen och sedan redigerar sin tweet till ”Håll käften, jag ska fängsla dig din jävel!”. För så twittrar en humanist.
