Vardagsabsurditet nr 1

Stöter ihop med en man som jag inte träffat på länge. Han har arbetat länge, länge med kultur. Han vet att jag är kvinna nu, för det har han sett i media. Först känner han inte igen mig. Kanske beror det på att han är bög och inte är van att se kvinnor överhuvudtaget.

Hej, säger jag. Chris. Och så en liten paus så att kronan ska trilla ner. Och det gör den.

Skillnaden mellan en cigarrettautomat och mannen framför mig är att jag när jag har stoppat i min slant i en cigarettautomat, får jag själv trycka på en knapp och välja vad jag vill ha ut i luckan. Det får jag inte med honom.

Luckan öppnas och ut kommer "Javisstja, du är ju Chris numera och jag såg en bild på dig någonstans med hårtestar åt olika håll och då tänkte jag att det där kommer ju aldrig att funka. Men nu verkar du vara på rätt spår."

För jag ser tydligen ut som om jag behöver inverterade stylingtips.

Och vips, så skyndar han raskt vidare i minglet. Så jag hinner inte säga att jag tycker att han har lagt på sig onödigt många kilo och att det gråsprängda skägget tyvärr inte döljer dubbelhakorna. Lite tyngre i kroppen är han, men fortfarande lika ointresserad av andra människor. Om de inte inleder varje mening med ett superlativ om honom.