Utdrag ur Hamids historia

Det här är ett utdrag ur berättelsen "Hamids historia" och du kan höra hela berättelsen på Gallerinatten den 30 september på Rehab, Spånehusvägen 83 i Malmö. Läsningen börjar kl 20.00 och berättelsen gestaltas med direktmåleri av Magdalena Perers.

Första natten i Sverige blir Hamid förd till ett tältläger. Det är den 11 november och kallt och golvet är inget golv, det är vatten som når en bra bit upp på hans skor. Vattnet gör hans fötter iskalla. Hamid ångrar sig. Han vill tillbaka till Tyskland. Nej, säger de som vaktar, Sverige är ditt väntrum.

Vattnet gör hans själ iskall. Han har lämnat sina fingeravtryck. Han har blivit registrerad som man. Han förstår inte. Han väntar på den förlösande frågan. Men den kommer aldrig. Det är ingen som letar efter hans sanning. Det är viktigt, får han höra på informationsmötet, att berätta sanningen så att alla asylskäl kommer fram i utredningen. Hamid vill bara att någon frågar honom. Det är så svårt att börja berätta allra första gången. Snälla, tänker han, kan ingen fråga mig?

Han försöker stå ut i en blandning av nationaliteter som alla har bestämda uppfattningar om haram. Han är haram. Han vänder bort blicken när femhundra män busvisslar och tjoar när Migrationsverkets kvinnliga representanter kommer på besök. Heterosexuella mäns skamlösa överläge. Det där som Hamid inte vill vara med om och inte förstår.

Ingenstans på gatorna i den lilla orten med flyktinglägret ser han två män hålla varandra i handen. Inga kvinnor heller. Det måste ju finnas många som han i paradiset Sverige. Jag kan inte bo tillsammans med de andra, säger han till Migrationsverket. Varför då, frågar kvinnan. Men han har inga ord.

Han pluggar svenska åtta timmar om dagen på egen hand för att kunna säga det livsviktiga på rätt språk. HBTQ. Han vaknar klockan fyra och tar en sovpaus vid klockan nio och så fortsätter han med verb, adjektiv, substantiv. Homosexuell. Bisexuell. Transperson. Ickebinär. Hamid tänker på det ordet ofta. På hans språk finns inget ord. Nu kan han det på svenska.

Runt honom lever, nästan lever, män utan hopp. De sover länge medan Hamid läser svenska. De vaknar sent och skrattar åt varandras morgonstånd. De längtar efter sina flickvänner och fruar. Eller en svensk kvinna. De svenska kvinnorna har sex med vem som helst, säger ryktet. De springer nakna på stränderna på sommaren. Männen vill inte vänta till sommaren, nej, de vill knulla omedelbart och i största allmänhet. Det finns inte en kvadratmeter över i det gamla mentalsjukhuset för den som inte är som de. Hamid kan inte andas. En enda ung man orkar inte dölja att han är homosexuell. De andra kallar honom pedofilen och värre. En av de andra männen smyger en natt ut med honom och stöts genast ut. Glåporden haglar. Kåt ska man vara, men det där är mot naturen. De viskar om Hamid också. Han vill skrika att nej, jag är inte den ni tror.

Männen i flyktinglägret lär sig mer om väntrummet. Asylprocessen. Tillfälliga uppehållstillstånd. Den svenska regeringen har beslutat om restriktiva regler för att ta hit sin familj, säger kvinnan från Migrationsverket. Men jag har fyra barn som väntar i Libanon, säger någon. Han börjar gråta. Kvinnan talar om dagpenning, socialbidrag, bostadsbidrag. Vi vill inte ha några pengar av Sverige, säger flera män. När får vi börja jobba, undrar de. Sedan, säger kvinnan.

Mötet tar fikapaus. När får jag komma till intervju, frågar en man. Ni är ju så många, säger kvinnan från Migrationsverket. Vill du ha mjölk i kaffet, undrar hon. Tack, säger han på svenska. Vad bra du pratar, säger kvinnan. Min svenska är usel, säger mannen som i sitt tidigare liv var professor i elektrofysik.

Hörni, nu fortsätter vi med informationsmötet, ropar kvinnan. Man får inte slå sina barn i vårt land, säger hon. Varför då, undrar några. Om ungarna inte sköter sig, vad gör man då? Inte ens en klatsch i rumpan? Många skakar på huvudet. I Sverige har homosexuella rätt att gifta sig, säger hon. Hamid stelnar och blir mycket medveten om de andras blickar. De tror att han är sådan. Männen protesterar högljutt. De pekar på flyktinglägrets utstötta bög. Skulle han den där äckliga lilla pedofilen få gifta sig med en svensk pedofil? Får pedofilen stanna då, men inte vi? Den homosexuella mannen kryper ihop, som efter en spark mot njurarna. Galenskap, ropar någon. Några reser sig upp och går. Vad är det här för sinnessjukt land? Ni sitter fast i gamla traditioner, säger en lärare från Afghanistan. Sverige är ett modernt land. De andra stirrar ut honom och ger svar på tal. Man är normal eller ett odjur. Gud har skapat oss till man och kvinna! När de går från samlingssalen hör Hamid att de viskar om honom. Han vågar inte somna den kvällen. Han ligger vaken hela natten, kallsvettig, och lyssnar efter tassande steg i mörkret.

Migrationsverket tror inte att jag är homosexuell, säger Hamids kompis när de går en lång kvällspromenad en decemberkväll. De sa åt mig att skaffa en pojkvän som bevis. Vad menar de med ”skaffa”, huttrar kompisen. Det låter som om det fanns ett snabbköp för pojkvänner. Hamid böjer sig ner och tar två nävar snö, kramar den till bollar och håller fram. Vill du ha en kort eller lång, frågar Hamid. Plötsligt leker de affär. Hur mycket kostar de korta, frågar kompisen. Halva priset, säger Hamid. Du kan få tre korta pojkvänner till priset av två. Och de långa? Hamid kastar den ena snöbollen och prickar en trädstam. De är jättedyra, säger Hamid. De behöver skratta båda två, så de gör det. Sedan lägger de sig på rygg och gör snöänglar som de har sett de svenska barnen på skolgården göra. Det är jättekallt, säger Hamids kompis. Måste man ligga så här länge? Ja, säger Hamid, tills Migrationsverket fattar beslut.

RSS Feed

Klicka på RSS-symbolen här om du vill få meddelande när jag publicerar nästa inlägg i bloggen. 

Senaste inlägg